27 April:   Singi – Kebnekaise:

Vilken fantastisk och underbar dag det här har varit. Skidpropaganda när den är som bäst. Alla onda ord och tankar över skidor och väder var glömda. Idag har vi åkt (nästan) hela dagen med ett leende på läpparna.  Att sätta ord på dagen är jättesvårt. Så jag kommer i stort låta bilderna summera dagen istället. Men vi ska börja från början, dvs klockan 0510 när jag kom ut ur stugan och möttes av ett kyligt och  blått landskap.

En morgon som gjorde omvärlden blå.

Morgonen bjöd på några minusgrader, men en värmande sol jobbade sig upp.

Idag ville jag komma iväg tidigt eftersom vi har en middagstid att passa på Kebnekaise fjällstation i kväll. Klockan 0730 var vi klara för att ge oss iväg.

Kom ihåg från i somras att backen direkt efter stugorna kan vara lite jobbig och ta tid. För att göra det lättare att komma upp valde Linnéa och jag att sätta på stighudarna direkt. Ett bra val, för nu var det bara att kliva rakt upp för den isiga backen. Till vår ”stora skadeglädje” var det nu Lisbeth som hade problem i stället. Hennes vallningsfria skidor bet inte alls på underlaget, så nu var det hon som fick kämpa. Men skadeglädje straffar sig, vilket Linnéa blev varse. När det sen började gå så sakteliga utför hade hon absolut inget glid, och var milt sagt irriterad när hon kom ikapp oss. Trots omvallning blev hon inte kvitt problemet i första taget.

  En härlig nedförsåkning med ett superglid väntade på oss ner genom ”dödsskuggans dal” där det alltid finns ett skuggigt parti. Även här visade sig vallningsskidor vara bättre, för vi kunde verkligen njuta av backarna, medan Lisbeth gled betydligt saktare. En underbar känsla var det i alla fall att ”susa” ner genom dalen.

Foto från stora stenen i backen upp. På samma ställe togs gruppfotot i somras.

FILM:   Utsikt 573

  

Äntligen! Friskt rinnande vatten.

Lunchen åt vi i strålande sol strax innan Kebnekaises husberg, Lillberget. Att säga att vi njöt är att underdriva! Men som den slavdrivare jag är tillät jag ingen lång rast. Det gällde ju att komma fram i tid, gärna så att vi kan få en kall öl innan dusch och middag. Med en sådan morot kom vi raskt iväg.  På med skidorna och ”full fart” framåt mot fjällstationen.

  

Känns lite konstigt att tänka på att vi vandrade upp genom Kitteldalen för bara drygt sju månader sedan...

FILM:   Vy mot Kitteldalen

Men någon full fart framåt blev det absolut inte hela vägen fram. Precis som förra gången började snön ta slut ju närmre Keb vi kom. Bara att ta av skidorna med jämna mellanrum och träna inför sommarvandringen.

FILM:   Mot KEB

  

Sista biten fram till Keb var jättedryg. Dels för att man måste åka förbi fjällstationen nere på myrarna innan man svänger in och kommer dit österifrån, men även för att vi ännu en gång fick problem med snön. Superbakhalt. Jag gav upp och satte på hudarna igen. Men tro´t eller ej, så småningom var vi framme vid Kebnekaise Fjällstation, Väl timat för nu började det singla ner vita flingor från himlen.

Innan vi gick upp till vårt ”rum” blev det den hägrande ölen i Gammelstugan. Så god har ingen öl varit sedan vi satt här den 5 september, efter att även då ha kommit från Singi. Sen en dusch med härlig bastu innan vi kunde slappa lite och sträcka ut oss i sängarna. Jag ringde nu ner till Sarris för att kolla hur det var med möjligheten att ta sig till Ladtjojaure på skidor. Tanken var att vi skulle skida dit för att sova där i morgon. Fick då ett besked jag absolut inte räknat med - de hade stängt för säsongen pga snösituationen. Vilken tur jag ringde, annars hade vi stått där i morgon kväll vid en stängd anläggning…Nu gällde det att hitta en lösning med skoter. Snabbt ner till receptionen för att boka in oss. Fick beskedet att första turen var full, men att det fanns platser kvar på den efter lunch. Och sen kom det : Om de kan köra i morgon pga allt vatten längs med vägen. Och kan de köra så är risken stor att det bara blir den första turen….. Kändes lite si så där, men inget jag kunde göra något åt nu.. Får bli morgondagens problem.

  Innan middagen bjöd Lisbeth på en drink och det kändes verkligen inte fel att sitta och smutta på en Vargtass. Gott - gotti gott gott.

Precis som i somras var middagen superb, och nu liksom då åt vi oss nästan mätta på förrätten. Något positivt har verkligen hänt på fjällstationen sen restaurangen bytte namn till Elsas kök och börjat satsa på lokala råvaror. 

Mätta och mycket belåtna gick vi och la oss (hyfsat tidigt även i dag) med vetskapen om att i morgon är det sovmorgon.